Jocke och jag har börjat med hårdbantning med hjälp av Cambridgemetoden.
Effektivt men tufft. Framförallt att man bara får dricka och inte tugga. Men efter de tuffa 2 första veckorna, så känner både Joakim och jag att det går lättare. Kilona rasar av oss och ikväll är det dax för vägning igen. Spännande att se vad sista veckan har givit? Lena kör oxå en viktkoll med hjälp av grupptrycket på sitt arbete. De väger sig varje onsdag och Lena har varit mycket duktig med kosten.
Hästdramatiken bestod i att en morgon, så passerade en familj, hästhagen där Kenny och hans hästpolare går.
Mamman tyckte att det såg märkligt ut, att alla hästar stod i en ring runt en dunge och mamman tyckte sig skymta ett hästhuvud på marken.
Hon larmade Marianne & Lennart, våra stallägare, de i sin tur rykte snabbt ut och upptäckte att Kenny gått ned sig i en dypöl som frusit till is. Kennys huvud var allt som var över marken. Svedala Räddningstjänst larmades och efter ca. 45 dramatiska minuter, stod Kenny uppe på marken igen. Pust!
Lena, som då kommit ut till stallet, fick börja värma upp Kenny igen med hjälp av gnuggning, handdukar etc. samt att gå mycket med Kenny så han inte frös till igen.
Det visade sig att ingen kände till gyttjehålet i den lilla dungen och hästar hade gått där i 20 år, utan att något hänt! Ren otur för Kenny men en väldig tur att mamman var så observant som hon var.
Räddningstjänsten bedömde, att Kenny inte klarat längre än 15 minuter ytterligare!
Kenny mår idag helt OK och har klarat dramatiken väl.
Stort tack till mamman, Marianne & Lennart samt Svedala Räddningstjänst för ert rådiga ingripande.
Bilden visar den isiga dypölen som Kenny rasade i!
(Obs! se krattan i hålet, så får ni en uppfattning om hur djupt det är)